Hållbarhet förutsätter ett
proaktivt ledarskap
Hållbarhet är ett ord som allt oftare nämns i alla
möjliga sammanhang – exempelvis miljörelaterad, teknisk, ekonomisk och social
hållbarhet. Allt detta är förstås gott och viktigt – men vi behöver intressera
oss mer för vilket ledarskap som stimulerar och möjliggör hållbara lösningar.
Risken är annars att vi istället hamnar i återvändsgränder, och att vi då under
press pendlar över till andra ogenomtänkta lösningar – vilket ju är så långt
från hållbarhet man kan komma. Nyckeln är att gå från ett reaktivt mot ett
proaktivt ledarskap.
Stora insatser läggs idag på att utveckla ny teknik och nya
processer med syfte att åstadkomma lösningar som är mer hållbara. Exakt vad begreppet
hållbarhet betyder och innefattar diskuteras också, och även om det börjar framträda
en hyfsat gemensam bild så beror definitionen fortfarande på vem du frågar och
vilken bransch du rör dig i. Jag tror att dessa definitionsfrågor kommer att
landa inom kort, och jag vill därför lyfta blicken en aning och resonera om vilket
ledarskap som behövs för att åstadkomma hållbara lösningar. Eftersom
utvecklingsarbete ofta sker i projektform är projektledarskapet viktigt, men
kanske ännu mer ledarskapet hos de som utvecklar visioner, strategier och effektmål.
Fokus på en lösning leder lätt till tvära kast
Att inte lägga alla ägg i samma korg är ett välkänt
talesätt, och för mig har det stor bäring på hållbarhet. För om vi satsar allt
på en lösning så innebär det ju att vi måste börja om från början om det visar
sig att vägvalet inte håller fullt ut. Några lärdomar kan vi säkert ta med oss,
men sannolikt kommer det kosta både pengar och energi att byta spår – och om
bristerna med den första lösningen upptäcks sent så blir omsvängningen kraftig
och sällan varken effektiv eller genomtänkt. Man kan säga att vi då pendlar
från en ytterlighet till en annan, istället för att redan från början verka för
goda kombinationer av lösningar och därmed långsiktig balans och hållbarhet.
Tekniska framsteg är ofta det som möjliggjort nya lösningar, och därmed gjort
de gamla omoderna. Ofta är det stora ekonomiska intressen som varit drivkraften
till utvecklingen av nya lösningar, men därmed också indirekt till låsningar
och ibland till tvära pendlingar från en lösning till en annan. De här
resonemangen känns kanske abstrakta – men låt oss titta på ett talande exempel.
Beroende på hur man definierar begreppet bil så kan man
påstå att från början var elbilen vanligare än bilar med förbränningsmotorer.
En kombination av prestandaskillnader, teknisk utveckling och ekonomiska
intressen gjorde att förbränningsmotorer snart dominerade, samtidigt som
utvecklingen av elbilsteknik avstannade. Ett annat sätt att uttrycka det är att
samhället målade in sig i ett hörn – där allt krut lades på bilar med
förbränningsmotorer. En snabbresumé av personbilens historia visar att vi senare
på liknande vis periodvis har satsat stort på diesel, för att sen backa och
istället satsa på etanol (vad hände med den satsningen?), därefter hybrider och
nu är det elbilar som åter är i fokus – efter att ha tappat 100 år av potentiell
utveckling av batteriteknik mm. Nu när pendeln slagit över mot elbilar igen
börjar batteritillverkningen som sådan problematiseras, och vi riskerar få en
ny pendel. Säkerligen har biltillverkare under årens lopp satsat en hel del på
utveckling av alternativa koncept, men på samhällelig nivå har vi i praktiken
pendlat mellan olika alternativ på ett sätt som knappast varit resurseffektivt,
och inte heller gett oss ett hållbart samhälle.
Fler exempel på pendlande mellan ytterligheter och tvära
kast
Andra exempel är diskussionen om kärnkraftens vara eller
icke vara, eller att vi tillsynes utan eftertanke satsat fullt ut på
informationsteknologi, för att sen upptäcka att våra hjärnor stressas sönder av
den ständiga uppkopplingen. På kort tid har elsparkcyklar rullats ut på bred
front utan ordentliga analyser av varken miljönytta eller oönskade konsekvenser,
och på liknande sätt står vi idag med ett stort antal plastgräsplaner med läckage
av mikroplaster. Och när det gäller debatten om koldioxidutsläpp så har fokus lagts
på en utsläppskälla i taget, åtminstone i det breda samtalet. Först på flygresor,
sen köttkonsumtion, därefter klädindustrin och senast på elektronikkonsumtion –
istället för att direkt diskutera och arbeta med helheten!
Just nu digitaliseras en mängd processer i samhället, och
det satsas också stora skattemedel på denna utveckling. Även om det sannerligen
finns stora möjligheter med digitalisering är risken att det ibland görs mest
för att alla andra gör det, utan att först tänka igenom vilket behov eller
problem som ska lösas. Om nyttan med det nya inte kan förklaras eller inte
upplevs av användarna blir implementationen trög och kostsam, och vi riskerar
en pendling tillbaka till det gamla arbetssättet (ibland i det fördolda).
Vi tycks ibland göra saker för att det är tekniskt möjligt
snarare än för att det är en bra idé eller skapar ett hållbart samhälle på
sikt. Resonemanget sätter fingret på att om det är några ledare som behöver agera
för hållbara lösningar, så är det politiker. Men även ledarskapet i företag,
organisationer och projekt behöver beakta hållbarhet vid beslutsfattande. Detta
för att undvika att vi hamnar i ytterligheter och återvändsgränder där det sen är
kostsamt och resurskrävande att vända på skutan.
Proaktivt ledarskap - reflektion och öppen dialog om
alternativ
Vi behöver gå från ett reaktivt till ett proaktivt
ledarskap, som tillåter kontinuerlig diskussion kring historiska data, nuläge
och trender – oavsett ämne – och även kring de perspektiv som inte ligger i
linje med den för ögonblicket förhärskande uppfattningen! Annars riskerar vi gå
alltför långt i en riktning i ett slags flockbeteende, för att senare behöva
göra en kostsam helomvändning. Vi behöver också ett ledarskap som accepterar
att vi ibland behöver arbeta parallellt med flera alternativ istället för att
tidigt låsa oss vid en lösning eller ett koncept i jakten på kortsiktig
produktivitet.
Argument finner vi lätt genom att begrunda de pendlingar
mellan ytterligheter som samhället gjort under årens lopp och vad de kostat –
miljömässigt, ekonomiskt och socialt. Utöver en livlig kommunikation behöver vi
alltså ledare som tar sig tid att reflektera – på egen hand, och tillsammans
med sin organisation och olika intressenter.
Jag menar att reflektion är en av ledarens viktigaste
uppgifter! I den andan handlar min andra bok om proaktivt ledarskap, där vi genom
reflektion och dialog undviker att vara händelsestyrda, och skapar hållbara
lösningar såväl som hållbara organisationer. Boken heter Utan tvivel är
chefen inte klok (Roos & Tegnér)och släpps i bokhandeln i
dagarna.
Henrik Szentes
Företagare och forskare
2019-10-09