Att lyckas med projekt handlar om att veta vad som är viktigt
En vision kan handla om ett maximalt resultat, men vid planering av olika projekt som ska leda oss närmare visionen handlar det mer om att optimera utfallet. Eller som filosofen och ekonomen Thomas Sowell uttrycker det; ”There are no solutions, there are only trade-offs”.
Beslutsfattande handlar oftast om att väga olika alternativ mot varandra, och om man inte vet vad som är viktigt så blir jämförandet svårt. Inför arbetet med att definiera ett projekt bör man därför ha klart för sig vad uppdragsgivaren tycker är viktigt – vilka kriterier som ska utvärderas. Klassiska kriterier i projektsammanhang är förstås tid, kostnad och kvalité – men även dessa kan med fördel brytas ner. Ofta finns det exempelvis viktiga tidpunkter utöver färdigställt projekt, investeringskostnader (projektbudget) är inte samma sak som framtida driftskostnader, och vad som är kvalité beror ofta på vem du frågar.
Jag har skrivit en hel del om vikten av helhetsperspektiv i beslutsfattande. Om vi påminner oss om att varje verksamhet pågår i ett samhälle så tillkommer ett antal aspekter att beakta, som förvisso ofta omvandlas till ekonomiskt utfall i något tidsperspektiv. Hållbarhetsaspekter är idag lyckligtvis en självklarhet i de flesta sammanhang (i alla fall på pappret), om än att jag ser en risk för suboptimering där klimatfrågan skuggar andra viktiga miljöfrågor såsom utsläpp av hormonstörande ämnen – skrev en del om det i ett bokkapitel i höstas 1) . Arbetsmiljöfrågor är alltid viktiga, och både hållbarhet och arbetsmiljö handlar ävenom det egna varumärket. En viss teknisk lösning kanske innebär mindre risker på kort sikt, samtidigt som risken för stagnation och framtida svag konkurrenskraft ökar om man hela tiden väljer den vedertagna vägen framåt. Indirekt påverkar även denna aspekt hur det egna varumärket framstår, till exempel ur ett rekryteringsperspektiv.
Sedan en tid har säkerhets- och försvarsaspekter återigen blivit viktiga, och vissa lösningar är därför inte längre gångbara – och kanske borde de aldrig ha varit det? Hur en risk uppfattas påverkas nämligen mycket av hur och hur ofta risken framställs i medier och samhällsdebatt. Begreppet i sammanhanget är socialt konstruerad risk 2) , om än att det vanligtvis handlar om hur en verklig risk uppfattas snarare än att risker grundlöst hittas på. Eftersom risker kopplade till rikets säkerhet under lång tid hamnade i skuggan av andra frågor, så upplevdes dessa risker av många som små. På samma sätt kan man fråga sig om det just nu finns risker som upplevs som större än de faktiskt är, som en effekt av hur och hur mycket risken lyfts fram av politiker och media och i sociala medier? Reflektera gärna kring vilka områden du ser att detta skulle kunna gälla för… och begrunda samtidigt om det istället finns samhällsrisker som är stora men som tonas ner i samhällsdebatten.
Inför beslut om att starta ett projekt behövs det en bedömning av såväl möjligheter som risker, och där de förstnämnda förstås ska vara större än de senare för att projektet ska vara en god idé. Denna krönika försöker sätta fingret på att vi behöver resonera om möjligheter och risker inom ett stort antal områden för att kunna fatta goda beslut, och för att kunna jämföra olika områden gentemot varandra behöver vi vikta dessa. I detta viktningsarbete som behöver föregå beslutsfattandet finns det i sin tur olika perspektiv att beakta – lagstiftning, etik, strategi/taktik mm. En egen reflektion är att det kanske är här, i detta viktningsarbete, som kortsiktig ekonomi och effektivitet fått alltför stort fokus, som över tid genererat andra typer av bekymmer på samhällsnivå såväl som i enskilda organisationer.
Hur ser det ut i din bransch inför uppstarten av projekt – ägnar ni ordentligt med tid till att kartlägga och vikta olika beslutskriterier? Eller är det mer av ”vi gör som vi brukar” eller ”vi gör som andra gör”?
1) Från tvära kast och turbulenta omsvängningar till kontrollerad flexibilitet (Henrik Szentes) ett kapitel iantologin Kontinuitet och förändring – Essäer om spårbundenhet i samhället, med Olof Hallonsten och AnnaPersson som redaktörer (Timbro förlag, 2024).
2) Riskkommunikation – dialog om det osäkra, av Thomas Breck (Natur & Kultur Akademisk, 2002).
2025-09-01