Vad kan en projektforskare bidra med till erfarna projektledare?

Frågan har funnits i mitt huvud ända sedan Richard Svahn, Director Member Value vid Project Management Institute Sweden Chapter, någon gång i somras frågade mig hur jag ställde mig till att återkommande bidra med krönikor till PMI Sveriges hemsida. Jag blev förstås smickrad över frågan, för den tyder ju på att åtminstone Richard tror att jag som forskat på projektledning, temporära organisationer och vad som händer när man digitaliserar arbete, har något att bidra med i det här forumet som samlar många av Sveriges mest erfarna projektledare. Men framförallt blev jag glad av att få frågan, för den öppnar upp en kommunikationskanal mellan mig och er; mellan en aktiv projektforskare och erfarna projektledare, och är ett exempel på en typ av kanal som jag tycker saknas. Visst lever vi alldeles för mycket i våra egna världar? Vi forskare är generellt sett dåliga på att kommunicera vår forskning till de som är utanför den akademiska världen, och många av dem som jobbar dagligen med projektledning är inte alltid så bra på att initiera diskussioner med forskare.

En förklaring till den bristfälliga kommunikationen mellan forskare och praktiker är föreställningen hos många utanför den akademiska världen om att teori är något helt annat än praktik. Och om det stämmer så finns det ju ingen anledning att lyssna på dem som utvecklar teori. Jag skulle emellertid vilja hävda att det här är en felaktig uppfattning. En teori är ett generellt påstående om hur något fungerar och varför, och är teorin bra kan den faktiskt vara mycket användbar, både för att förklara och för att hjälpa till att förstå något bättre. Men för att teorin ska bli användbar måste den översättas till den specifika kontext man själv befinner sig i och det här är något man själv måste ta ansvar för. 

En annan förklaring till glappet mellan oss är den akademiska världens logik. Som forskare är mitt uppdrag att bidra till utvecklingen av ny kunskap, och för att det ska ske behöver jag sätta mig in i vad andra forskare har gjort. Därefter behöver jag sprida mina resultat till andra forskare. Det här är en process som tar mycket och lång tid. Ledtiden från initierandet av ett forskningsprojekt till avrapporteringen av dess resultat i form av en vetenskaplig artikel är lång, minst 2 år. Processen är omständlig och krävande med många omtag, efter kommentarer från andra forskare och det är helt enkelt svårt att även hinna med att kommunicera sina resultat till människor utanför akademin. Karriärsystemet i den akademiska världen fungerar också så att det som är mest meriterande är antalet publicerade artiklar i vetenskapliga tidskrifter och antalet gånger dessa artiklar blivit citerade i andra artiklar. Att skriva krönikor som den här, att skriva läroböcker eller att vara ute på företag och i andra organisationer och dela med sig av sin kunskap räknas inte som meriterande i samma utsträckning, och för många forskare saknas därmed incitamenten till att engagera sig i den här typen av verksamhet.

Men vad kan då en aktiv forskare som jag kan bidra med till erfarna projektledare som ni? För det första hoppas jag kunna bidra med texter som ger dig som läser detta möjlighet till reflektion. För att utvecklas som projektledare behöver man ibland ta ett steg tillbaka från sin vardag och fundera över vad man håller på med och min förhoppning är att den här krönikan kan ge dig inspiration att göra det. 

För det andra hoppas jag att jag kan bidra till att klyftan mellan våra världar minskar utan att vi för den sakens skull tappar det som är bra och nödvändigt med våra olikheter. Det här är inte bara något jag tycker är viktigt; det är också något som ligger i linje med den senaste forskningspropositionen som heter ”Kunskap i samverkan” och som kan ses som uttryck för en större trend som går bortom enskild partipolitik. Vi har olika roller, vi aktiva projektforskare och ni erfarna projektledare, men tillsammans kan vi utveckla kunskap som förhoppningsvis gör att projektarbetet inte bara blir mer effektivt och bättre, utan också roligare och mer humant. Om mina krönikor kan bidra till en sådan utveckling vore fantastiskt.

För att detta ska hända måste vi emellertid kommunicera med varandra. Jag hoppas att du som läser detta, om du har reflektioner kring det jag skriver, uttrycker dem. Gör ett inlägg! Diskutera med mig och med varandra, eller ta kontakt med andra forskare på den högskola som ligger närmast dig. Bjud in till samtal! Avsätt resurser i projekten för forskarfeedback på det du kämpar med så att du förstår och kan göra bättre. Det kanske tar en stund innan ni förstår varandra, men när ni gör det kommer du att kunna se att projektforskare faktiskt kan ha en hel del att bidra med till dig som erfaren projektledare – och de kommer att lära sig massor av dig.

Anette Hallin

Docent i företagsekonomi vid Mälardalens högskola

 

2017-09-20

Krönika

Anette Hallin är vår återkommande krönikör på området Forskning & akademi.